För några år sedan gjorde min man och jag ett sådant där DNA-test, ni vet där man kan hitta släktingar över hela världen. Man såg också sitt ursprung och döm om min förvåning när jag såg att jag hade några % i mitt DNA från Storbritannien (som jag alltid dragits till och reser för att utbilda mig vidare med jämna mellanrum) samt några % från Iberiska halvön, dvs Spanien (Portugal). Resten var skandinaviskt så jag är nog rätt så igenom ”äkta” viking. Men jag har alltid känt en dragning till de båda ställena och nu fick jag ju en liten förklaring till varför.
Jag reste till Mallorca första gången 1982 som 20-åring för att utbilda mig till reseledare och guide. Blev väldigt förälskad i ön (kände mig hemma direkt) och bosatte mig snart där. Så småningom flyttade jag till Sverige igen, nu med barnens far som var född på Mallorca. Vi bodde där också en tid senare under 1990-talet när barnen var lite större och jag hade då en stark längtan igen till att stanna där men eftersom barnen och deras far hellre ville bo i Sverige så flyttade vi tillbaka hit. Så småningom, efter skilsmässa och dödsfall så hamnade jag här på Gotland, hos min nuvarande man. Och nu är det här som jag verkligen känner mig hemma.
För några år sedan flyttade barnen återigen till Mallorca vilket gör då att jag besöker den vackra ön med jämna mellanrum (nu har jag också 2 barnbarn där att besöka). 💖👶👶💖
Så nu är jag nyss hemkommen igen efter 8 intensiva dagar på Mallorca. Här hemma hamnar jag i lugnet rätt så omgående och kan varva ner igen för på Mallorca kan det bli intensivt, inte bara för att hinna träffa mina barn, barnbarn, släkt och vänner. Älskar fortfarande Mallorca men blir så chockad varje gång över hur mycket folk det alltid är och hur mycket turister de har, numera året runt. Vi har turism här på Gotland också men mer begränsat till sommarmånaderna. Övrig tid är det väldigt lugnt här och jag har med åren börjat uppskatta det alltmera.
Tänk att öarna är nästan lika stora men med en enorm skillnad på befolkningsmängd. Mina båda favoritöar. 🏝❤️💚
Trodde länge att jag skulle flytta ner igen i framtiden men känner alltmer att det räcker med besöken dit, det är här jag hör hemma numera. Kan bo hos min fina svägerska när jag än behöver i hennes vackra hus och det är verkligen en ynnest att ha så fina släktingar kvar trots att vi skilde oss en gång i tiden, barnens far och jag. Så jag har nog fått det bästa av 2 världar och känner mig så tacksam för det. Nästa resa ner följer också maken med, han behöver lite ledigt från sina kor ibland.
Hur känner ni, är ni ”hemma” där ni bor? 💚
Ps, Citronerna plockade min svåger från hans träd, brukar få med mig en påse hem varje gång – lyx. 🍋🍋🍋